Måndag...

Nej nu var det en hel vecka sen sist jag skrev, får verkligen skärpa mig. Men nu när Andreas haft semester så har rutinerna inte varit som dom brukar. Och med två barn, varav den ena har magont så finns det liksom alldrig någon tid över. Jag får bli bättre på att ta mig tid helt enkelt.


Ja lille Silaz har fortfarande lite ont i magen imellanåt. Men magdropparna gör absolut susen för det är inte lika mycket skrik som det var för ett tag sen. Visst är det mycket gnäll fortfarande när han har ätit men mäst när han är trött och har svårt att komma till ro.


Som nybliven två barnsmamma har jag förstått att man måste skaffa sig en stor portion med tålamod. Som idag då jag försökte söva en gallskrikande Silaz samtidigt som Douglas ("stortrotsan" som vägrar lyssna på mamma) flängde runt med bus i blick och pillade på ALLT. Då ville jag bara skrika rakt ut. Men jag har tålamod så jag andas och räknar till 10 och tänker att det går över med tiden. För hur många 20åringar gallskriker när dom ska sova eller klättrat upp på bodet och äter socker eller slår katten eller välter ut böcker ur bokhyllan. Inte så många va... så det är bara att stå ut och det är ju bara en så kort tid. vad är ett par månader mot ett helt liv med mina fina älskade små "grodor" :-)